livet från den mörka sidan

Kändes inget bättre idag.
undagömd i rummet, helt ensam förutom då de ska ha möten därinne så att jag blir bortkörd.
får känslan av att de försöker frysa ut mig.
ingen har frågat hur jag mår, hur det känns att vara tillbaka, om jag trivs..nada.
hade aldrig behandlat en anställd så som de gör.

om de skulle säga rakt ut att de ville bli av med mig så skulle jag kunna stämma skiten ur dem, detta vet de om.
därför undrar jag om de inte försöker få mig att vantrivas så mycket så att jag säger upp mig själv.
de vet inte hur nära de är att lyckas.

chefen, som förut var min vän, har inte ens ringt och kollat läget.
varken innan jag började eller nu.

alla tecken pekar åt alla håll.
sättet de beter sig på.
meningar de sagt till mig flera gånger som är hotfulla o varnande.
de vill ha bort mig.
tro mig, jag vill inte vara kvar om de inte vill ha mig där, men hur kan de bete sig så här?
varför skulle de annars vara så likgiltiga?
uttryck som "vad kul att du är här igen", "vi har saknat dig", eller "hur känns det att vara tillbaka?" har inte ens existerat.
inte ens en klapp på axeln.
hur ska jag någonsin kunna jobba ihop med människor som har noll empati?

plötsligt är jag en börda som kostar pengar.
de tror inte jag orkar mer, men jag var så inställd på att fixa det....men inte längre.

hur ska jag få dem att vara ärliga, att ha ballarna att se mig i ögonen och säga sanningen.
så hårt som jag slitit för dem...jag förtjänar sanningen.